Fem exempel på tecken på att det är dags att tänka till om hur du har det:

1, Dina vanliga fysiska aktiviteter känns jobbigare än de brukar.

2, Du har börjat skjuta upp saker du vanligtvis brukar göra direkt.

3, Du känner dig fortfarande trött och långt ifrån utsövd när du vaknar på morgonen. Dagen som ligger framför dig känns mer jobbig än intressant redan innan den börjat.

4, Du ”zoomar ut” och har svårt att koncentrera dig.

5, Du är mer lättirriterad än vanligt och fräser till på människor som inte förtjänar det, oftast på de som du egentligen tycker mest om.

Den här slags förändringar är signaler om att du antagligen är känslomässigt överbelastad och att allt inte är som det ska. Ju tidigare du uppmärksammar förändringarna desto bättre är det. När du förstår vad som händer med dig och varför det händer så kan du göra något åt det och välja en annan väg.

I Sverige har vi skattefinansierad offentlig sjukvård för att alla människor ska ha samma möjligheter att få hjälp om man blir sjuk. Om du mår mycket dåligt eller har stora svårigheter att få din vardag att fungera så har du alltså rätt att få hjälp via den offentliga sjukvården. Du kan vända dig till din Vårdcentral som antingen kan hjälpa dig där eller remittera dig vidare till rätt instans inom psykiatrin. Är du under 25 år så kan du vända dig till Ungdomsmottagningen där du kan prata med kurator eller psykolog gratis.

Om du mår akut såpass dåligt att du är orolig över att du kan komma att skada dig själv eller någon annan så måste du ringa 112. Tveka inte, deras jobb är att hjälpa dig.

Eftersom resurserna till den offentliga sjukvården är begränsade sker alltid en prioritering av vem som har störst behov av sjukvårdande insatser och hur bråttom det är. Man utreder och konstaterar om en patient har en viss diagnos genom att jämföra symtomen med specifika kriterier och genom att undersöka  hur mycket funktionen i vardagslivet påverkas. Ibland tar utredningen bara några minuter om det är väldigt uppenbart vad som är problemet, men vissa utredningar kan ta flera veckor och ibland ännu längre om det är så att tillståndet behöver följas över tid för att man ska kunna se hur det utvecklas för att kunna förstå vad det handlar om. Om du får en diagnos på det som är svårt för dig så får du sedan behandling utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet tills symtomen lindras och du fungerar tillfredsställande i vardagen igen.  Ibland kan man på grund av prioriteringar få vänta ett tag på att få en utredning, och ibland får man även efter att man fått en diagnos vänta på att få rätt behandling.

Frihet från diagnostiserad psykisk sjukdom och att ens vardag utifrån sett verkar fungera någorlunda tillfredsställande innebär tyvärr inte alltid att man mår bra. Ångest, nedstämdhet, orostankar, sorg som inte släpper taget, ”Vad ska grannarna tycka?” Svag självkänsla, rastlöshet, irritation, funderingar om vem jag är och vad mitt syfte är här på jorden. ”Borde jag ha..?” Konflikter i relationer, skam, barn som gör som man gör och inte som man säger, trötthet, ”Överreagerar jag?” Huvudvärk, hyperaktivitet, skuldkänslor, olust, ”jag är värdelös”, minnen från förr som ploppar upp och förstör. ”Me too – Vad hände egentligen den där gången på lägret?” ”Barnen behöver mig och föräldrarna behöver mig men vem tar hand om mig?” ”Jag orkar inte se mer hemskt på nyheterna”, ingen fattar varför man sörjer bottenlöst när hunden akut fick avlivas, ”Jag duger inte”, ”Varför bråkar vi så mycket hemma?” ”Varför passar jag inte in med de andra i klassen/på jobbet?” ”Varför skjuter jag upp allt till sista stund?” ”Jag tål inte min mamma och vill helst aldrig träffa henne igen, men hon är ju ändå min mamma…”

Orsakerna till att just du känner dig psykiskt överväldigad kan vara precis vad som helst. Vissa svårigheter kan du ha burit med dig hela livet, andra kan bero på saker du varit med om eller behov som inte blivit tillgodosedda.

När du kommer till mig så utreder vi inte om dina symtom stämmer överens med vissa kriterier, och vi gör ingen bedömning av om ditt lidande är stort nog för att tas på allvar. När du tar dig själv på tillräckligt stort allvar för att komma hit så gör jag också det. Vi tar tillsammans reda på varför du mår som du gör, och sedan hittar vi sätt att förändra det eller, om det behövs, sätt för dig att hantera att det är som det är.

Jag har inga väntetider eller köer utan du kan oftast få en tid inom en vecka. Det finns tider att boka från 8:00 på morgonen vissa dagar till 20:00 på kvällen andra dagar.

Oroar du dig ofta över vad andra tycker och tänker om dig? Känner du ofta att du inte riktigt räcker till? Att du inte duger?

Det är svårt att veta vad andra egentligen tycker och tänker, och även om du tror att du vet så är det inte något du kan kontrollera. Människor i allmänhet tycker också ganska olika om saker och ting. Det innebär att det inte spelar någon roll hur mycket du försöker vara andra till lags – oron för vad andra tycker och tänker kommer inte att försvinna.

I terapi kan man lära sig att bry sig mindre om sådant man inte kan styra över och istället fokusera på sådant man kan göra något åt – som till exempel vad DU tycker och tänker om dig själv. Fråga dig själv – är jag den slags person som jag vill vara? Tycker jag att jag är en bra människa? Vad kan/vill jag göra för att JAG ska känna mig nöjd med den jag är?

När man lever sitt liv i enlighet med sina egna värderingar och ärligt kan svara ”ja” på frågorna ovan så kommer andras eventuella missnöje med hur eller vem du är fortfarande att göra ont ibland, men det kommer att vara mycket lättare att hantera.

Att ”tillhöra en grupp” eller att ”passa in i en grupp”, är inte samma sak utan snarare varandras motsatser.

När du passar in i en grupp så studerar du gruppen du vill ingå i utifrån och gör en bedömning av hur du behöver bete dig – vem måste jag vara, vad behöver jag säga och tycka, hur behöver jag klä mig, vad måste jag göra? Du anpassar dig och den du är för att passa in i gruppen. Gruppen du anpassar dig för att passa in i kan tex bestå av arbetskamrater, vänner eller kanske t.o.m. din egen familj. Om det bara händer tex på jobbet så är det ingen fara, men att leva stora delar av sitt liv på det här sättet tar mycket energi och är utmattande i längden.

När du genuint är en del av en grupp så behöver du inte ändra på något. Det enda gruppen förväntar sig av dig är att du är dig själv. Du kan slappna av och ”bara vara”. I en sådan grupp får du möjlighet till återhämtning.

När du ”passar in”  i grupper på grund av att du ändrar ditt sätt att vara inom allt för många områden sviker du dig själv för att göra andra nöjda. Det fungerar kanske ett tag, kanske i många år, men att inte ha för vana att vara sann mot sig själv är inte hållbart i längden om du vill leva ett fullt liv.

Hur lever du ditt liv? Finns det saker du skulle vilja förändra för att bli mer sann mot dig själv?

En ”Transperson” är är en person som på något sätt bryter mot samhällets normer för kön, könsidentitet och/eller könsuttryck och som själv identifierar sig med begreppet trans. Gemensamt för transpersoner är att könsidentiteten och/eller könsuttrycket inte stämmer överens med det juridiska kön man blev tilldelad när man föddes utifrån hur kroppen såg ut.

Att under puberteten uppleva en viss könsinkongruens (det vill säga att känna att kroppen inte stämmer överens med hur man känner sig inuti och vilket kön man känner samhörighet med) är inte helt ovanligt, men för vissa personer blir känslan väldigt stark och om den håller i sig över en längre tid kan man börja känna att man skulle vilja förändra sin kropp så att den stämmer bättre överens med hur man känner sig inuti.

Om du eller en närstående har funderingar kring kropp och kön och känner att du/ni vill utforska de känslorna och funderingarna närmare tillsammans med en psykolog som har erfarenhet av transvården så är du/ni varmt välkomna att höra av er till mig.

Utbränd, utmattningsdepression, utmattningssyndrom, stressrelaterad ohälsa… Det finns många namn. Inte är det väl så viktigt vad man kallar det, kan man tycka, men det är det faktiskt. Behandlingen skiljer sig nämligen ganska mycket åt beroende på hur just dina besvär ser ut. Ändå behandlas man ofta ungefär likadant när man söker vård.

I terapin kan vi tillsammans undersöka hur det är för dig och vad som kan hjälpa dig att få tillbaka orken och lusten. Sällan är att ”anstränga sig mer” svaret.

Har du svårt att stå på dig och säga nej när någon ber dig om något du inte vill eller kan? Trasslar du in dig i långrandiga och överdrivna ursäkter och förklaringar om varför du måste säga nej?  Lovar du annat för att kompensera?

Det här kan hända när du upplever att din egen psykiska och/eller fysiska hälsa inte är en tillräckligt bra anledning till att göra andra människor besvikna.

Syftet med att på ett överdrivet sätt ursäkta och förklara varför du måste säga nej är att få den andra personen att tycka att ditt nej är befogat. Det förstärker en känsla av att vad den andra människan tycker är viktigare än det du själv känner.

Det är inte lätt att börja säga nej när man är van att säga ja, särskilt inte när det där nejet väcker så mycket ångest, men det är inte omöjligt. I terapin kan du, om du vill, träna på att vänligt men bestämt säga nej på sätt som passar dig och som inte är varken undfallande eller aggressivt, och som stärker din självkänsla istället för att bryta ner den.