När en relation har tagit slut, kan det ta ett tag innan du hittar balansen igen. Om relationen varat under många år så kanske det t.o.m. känns som att du inte ens riktigt vet vem du är längre.

I en nära relation så är det naturligt att man i viss utsträckning anpassar sig till varandra, men i vissa relationer så anpassar den ena parten sig väldigt mycket mer än den andra.

Om du är den som har anpassat dig väldigt mycket så kan det kännas särskilt svårt att landa i det nya, särskilt om avslutet inte är självvalt, men även när det är frivilligt och efterlängtat. Även om det är du som har valt att gå. Vem är du, utan den där personen som du vant dig vid och anpassat dig till under lång tid?

Att du känner dig ensam nu och inte riktigt vet vem du är längre innebär inte nödvändigtvis att det är fel att relationen är slut.

Att du saknar och längtar efter ditt ex ibland betyder inte att ni nödvändigtvis borde bli ihop igen.

När man känner sig ensam så längtar man ofta efter trygghet – men att det känns tryggt behöver inte betyda att det är bra. Ibland känns det tryggt bara för att man känner igen det, för att man är van. En dålig relation som man vant sig vid kan kännas trygg, t.o.m. när den är direkt farlig.

Om du känner dig ensam och osäker på vem du är, och ibland funderar på att gå tillbaka till något som inte var bra för dig för att slippa känna så, så kan det hjälpa dig att veta att:

När du känner dig som mest förtvivlad kan det ibland kännas som att allt faller sönder, men så är det inte. Det är snarare så att pusselbitarna börjar falla på plats. Just nu ligger de lite utspridda på bordet bara, och det känns jobbigt att inte ännu veta vad det nya pusslet föreställer.

Att du ena stunden känner dig glad, fri och stark i ditt nya liv, och nästa ensam och förtvivlad och nästan beredd att gå tillbaka, betyder inte att du är emotionellt instabil. Det är naturligt att det blir så när man acklimatiserar sig till ett nytt sätt att leva. Nervsystemet behöver tid att anpassa sig.

Om du isolerar dig och undviker människor som du vanligtvis tycker om att umgås med så kan det kännas som att du är på väg in i en depression, men det kan också vara så att du faktiskt behöver få vara ifred och bearbeta det som hänt och lära känna dig själv i den här nya situationen innan du låter någon annan påverka dig igen. Om du isolerar dig hela tiden under lång tid, så kan det hända att du behöver hjälp att bryta det mönstret, men om du väljer att vara ensam då och då så är det helt okej. Du skapar ett utrymme där ditt nya jag kan få växa fram ifred. När du känner dig redo kommer du att vilja umgås med dina vänner igen.

Kanske känner du skam för saker som du har sagt eller gjort, och/eller ägnar mycket tid åt att tänka på olika situationer som du kanske kunde hanterat annorlunda. Det kan vara allt ifrån att du borde ha gått tidigare till att du inte borde ha gått alls, eller pendla mellan båda. Kanske sa du saker som du önskar att du inte hade sagt, eller så finns det sker som du i efterhand tänker att du borde ha sagt men som du aldrig sa? Kanske hade du kunnat vara kvar och fått relationen att fungera om du hade sagt eller gjort si eller så? Kanske det hade varit bättre för barnen om du hade lämnat tidigare? Dessa tankar är inte farliga, och de är inte ”ältande” – de är en del av att bearbeta det du varit med om, och en förutsättning för att så småningom kunna gå vidare. Om tankarna håller i sig, är väldigt störande, och inte verkar ebba ut med tiden så kan du kanske behöva hjälp med att komma vidare, men det är helt normalt att grubbla lite efter att en relation tagit slut.

Det är vanligt att man upplever att ingenting känns roligt längre. Dina intressen, människor du tycker om, jobbet, semestern du planerat i september. Du ser inte fram emot något av det så som du brukade göra. Det kan bero på att du har börjat känna dina känslor istället för att undvika dem. Du behöver inte längre anpassa dig och vara trevlig och glad för någon annan. Det kan också vara så att du och din partner faktiskt hade det väldigt bra när ni hade det bra, även om det dåliga var väldigt dåligt. Igen – det tar tid att vänja sig vid ett nytt sätt att leva, var snäll mot dig själv och försök acceptera att det tar lite tid. Snart nog kommer du att glädjas åt saker igen, inte för att du borde utan för att du faktiskt uppskattar dem på riktigt.

Om dina tankar och fantasier om vad ”det nya livet” kommer att innebära upptar ett stort utrymme i dina tankar så är det oftast ett gott tecken, vare sig det handlar om att du är orolig eller förväntansfull. Vem är jag? Var ska jag vara? Med vem? Vad ska jag göra? Det är inte ältande eller grubblande, det är ett tecken på att du håller på och förbereder dig för nästa kapitel i livet. Det finns någonting annat för dig där ute, även om du inte riktigt vet vad det är än.

Om man känner att man har fastnat och inte riktigt kommer vidare på egen hand så kan det ibland vara hjälpsamt att få prata med någon utomstående som kan bidra med nya perspektiv och kanske räta ut tankarna lite. Ofta kan några få samtal hjälpa väldigt mycket i en sådan här situation.

Om du vill prata med mig så är du varmt välkommen att höra av dig.