När många säger upp sig samtidigt på jobbet så sker det sällan av en slump. Det är ofta resultatet av månader, kanske år, av att medarbetare känt sig överarbetade, ouppskattade, och/eller ignorerade.

Det börjar ofta som något litet. Kanske någon blir sjukskriven eller tar tjänstledigt och den personens arbete fördelas på resten av personalen utan att man egentligen tar tag i problemet med att det saknas en medarbetare. Plötsligt gör alla sitt eget arbete, plus att de även gör någon annans arbete, men ingen uppmärksammar det. Ledningen lovar att hjälp är på väg, men ingenting förändras. Så spänningen byggs upp – medarbetarna har mer att göra än vad de har tid och resurser för. De börjar känna sig utbrända, samtidigt som ledningen försöker lösa problemen med att medarbetarna klagar på sin arbetssituation genom detaljstyrning. Hellre än att anställa ny kompetent personal så väljer man kanske att ta in konsulter för att se över och effektivisera arbetet.

Istället för att lösa det verkliga problemet, som ofta handlar om personalbrist, kompetensförsörjning och kommunikation, så innebär ledningens åtgärder och detaljstyrning ofta ännu mer arbete för medarbetarna. När de åtgärder som ledningen vidtar dessutom upplevs ha ganska lite med medarbetarnas faktiska arbetssituation att göra (utan kanske snarare motiveras av vilka resultat ledningen vill visa utåt eller uppåt i organisationen), så upplevs de inte som positiva och hjälpsamma utan som en ytterligare belastning.

När medarbetare öppet uttrycker missnöje så ifrågasätts deras motivation, arbetsmoral, kompetens och lojalitet.

”Plötsligt” har ett kulturskifte skett på arbetsplatsen. De medarbetare som tappat förtroendet för ledningen slutar prata på gemensamma möten, ingen anmäler sig frivilligt till någonting, alla säger att de är ”ok” när ledningen frågar, även om alla vet att ingen egentligen är ”ok” på jobbet längre. Ingen vågar längre öppet säga som det är på grund av risken att bli ifrågasatt och utnämnd till syndabock. Istället hålls upprörda samtal bakom stängda dörrar. Medarbetare grupperar sig och pratar om ledningen och organisationens brister, och ledningsgruppen pratar om hur de kan få kontroll över medarbetarna, men man kommunicerar inte längre med varandra.

Efter ett tag börjar det gå ut över tredje part; klienterna, kunderna, brukarna, patienterna. Alltså just den grupp både ledning och medarbetare säger sig värna om. Detta föder dåligt samvete och frustration och den enskilde medarbetaren mår ännu sämre.

När misstänksamhet, frustration, dåligt samvete och stress färgar vardagen så börjar personal undvika att komma in på arbetsplatsen. Kan man arbeta hemifrån kanske man gör det, annars kanske man sjukskriver sig några dagar då och då för att återhämta sig. Efter ett tag så säger någon upp sig. Chefen blir i hemlighet lite lättad – det är den besvärligaste medarbetaren som slutar, och kanske blir det lugnare nu? Men det som istället sker är att ytterligare en medarbetare slutar, och sedan en till. Det har blivit en dominoeffekt. Ovärderlig erfarenhet och kompetens försvinner från verksamheten.

De som slutar överreagerar inte – de har bara fått nog. De har ofta försökt allt annat innan de tar steget att sluta; de har lyft sina tankar till ledningen, de har bett om hjälp, de har kommit med förslag, men när ingenting förändras så väljer de att skydda sig själva och sin egen psykiska hälsa. Kanske har man ett annat arbete att gå till, kanske tänker man att vad som helst är bättre än detta och tar en chansning på att det kommer att lösa sig.

Känner du igen dig och det du har varit med om?

Har du sagt upp dig från jobbet, eller blivit uppsagd, och funderar fortfarande på vad det egentligen var som hände och om det fanns något du kanske kunde gjort annorlunda? Du kanske är rädd för att börja om på en ny arbetsplats eftersom du är orolig att det ska hända igen? Det är inte ovanligt att man drabbas av en kris efter att man lyckats göra sig fri från en destruktiv arbetssituation. Det kan hjälpa mycket att få prata om det och förstå.

Eller är du chef och känner att du håller på att tappa greppet om situationen på din arbetsplats och förstår inte riktigt varför men vill göra något annorlunda och rädda upp situationen innan det är försent? Det finns ofta mycket man kan göra om man är villig att rannsaka sig själv och sina egna motiv. Om du vill vara en bra ledare behöver du arbeta med medarbetarna, inte emot dem.

Om du väljer att komma till mig så sitter vi inte med kartor, teorier och formulär utan vi pratar om dig. Hur du tänker och känner, vad som driver dig. Var du kommer ifrån och har med dig, vem du är och vem du vill vara i framtiden. Vad som är viktigt och angeläget för dig som du vill göra mer av, och vad du skulle kunna tänka dig att göra annorlunda. Små skillnader i hur du tänker och känner om dig själv, och hur du beter dig mot andra, kan göra stor skillnad för dina relationer och hur ditt liv fungerar – både hemma och på din arbetsplats.