Tre exempel på vanliga orsaker till att långvariga relationer tar slut:

1, Vi slutar att ta hand om varandra och ge varandra de där små ömhetsbetygelserna som vi brukade göra i början av relationen, såsom att ge varandra komplimanger och skoja gulligt med varandra. Vi tar mindre på varandra och prioriterar inte längre att umgås med varandra. Kanske har vi fortfarande sex ibland, men även om vi har det så kysser vi inte varandra som vi gjorde förr. Det känns som att vi mest bara bor ihop och passerar varandra i hallen. Den känslomässiga distansen mellan oss är så stor så att det känns omöjligt för oss att närma oss varandra och vara sårbara inför varandra, eller så har en av oss, eller båda, redan släppt taget om den andra känslomässigt.

2, Vi repeterar konflikter på samma gamla tema om och om igen och lyckas aldrig hitta en lösning på problemet eller reparera skadan som uppstår på relationen på grund av konflikten. Detta leder till bitterhet, förakt och känslomässig utmattning som i sin tur innebär att så fort minsta lilla bekymmer uppstår i relationen så känner Vi att ”ja ja, så var vi där igen” och stänger av och drar oss undan från varandra istället för att kommunicera. Att försöka lösa något i det här läget känns som en alldeles för stor utmaning och en av oss, eller båda, har trappat tron på att det går att lösa.

3, Vi har helt enkelt utvecklats åt varsitt håll och glidit isär. Vi utvecklas som individer under hela livet, och vi hoppas och tror såklart i början av relationen att vi ska utvecklas på ett sätt som gör att vi fortsätter komplettera varandra lika bra i framtiden som nu. Men det blir inte alltid så – ibland så utvecklas våra intressen, värderingar, drömmar och behov i olika riktning vilket kan leda till att vi efter ett tid inte längre passar särskilt bra ihop. Det är inte någons fel och för det mesta ganska oförutsägbart.